Varför har vi svårt att släppa taget om saker? Varför låter vi det som inte gynnar oss få ett så starkt fäste? Här skriver jag mer om hur vi ofta "rör om i huset" istället för att rensa ut.
Jag tänker på alla som kommit till mig sedan jag började undervisa i yoga för 13 år sedan. Tusentals människor varav de flesta haft en längtan att frigöra något, lösa upp något, bli lättare, släppa taget om något som följt dem, kanske tyngt dem. Det är inte alltid som detta har varit uttalat, utan många formulerar en önskan om att bli mjukare, uppleva mindre stress eller slappna av. Men, omformulerat kan vi ju lika gärna säga; ” släppa stelhet”, ”släppa taget om stressen” eller helt enkelt ”SLÄPPA TAGET”… om något…
Vi längtar kanske efter att släppa taget om frustrationen, tröttheten, ilskan, stelheten, bitterheten, sorgen, förödmjukelsen eller vad det nu är som klibbat sig fast inombords och som gör att vi inte känner oss fullt ut bekväma och närvarande i hela vårt varande.
Många rör om i huset
Till en början kände jag att mina tekniker och metoder fungerade bra, att saker och ting som tyngde någon, löstes upp och skapade lättnad. Hela HoliYogan bygger på varsamhet och inget sker plötsligt utan alltid i synk med individen och jag kände mig ganska övertygad om att mycket av det tunga bagage som mina deltagare kom med lastades ur i lagom takt. Ja, visst, det gjorde det också, jag har bevittnat många vackra och mjuka befrielseprocesser över tid som verkligen har förändrat ett mönster eller en prägling i grunden. Men… Jag började också bli varse att många ”rörde om” i huset, flyttade på inredningen, vädrade, kanske till och med målade om…och….efter att ha upplevt viss lättnad på yogamattan så vandrade de hemåt med nästan lika mycket av tyngden kvar ändå, även om upplevelsen av lättnad och befrielse kunde vara påtaglig i stunden! Varför? De gjorde ju allt, hade alla redskap, öppnade flöden, rensade och ändå…de höll envist fast vid sin tyngd, sin obalans någonstans i systemet.
VARFÖR?
Jag började nysta i detta! Varför och hur och var håller de kvar det som de egentligen längtar efter att släppa taget om?
Det är väsentligt att förstå att det här inte handlar om att värja sig mot en forcerad process, vilket är ett helt naturligt skydd som vi ska värna. HoliYogans metod handlar inte om att något ska forceras eller rämna eller att det ska gå snabbt att förändra, tvärtom så är det långsamhetens lov och varsamhetens dygd som är utgångspunkten. Där respekteras det naturliga skyddet mot förändring och att släppa taget om något som vi inte är redo för. Men, i varsamhet utmanas vi också till mjuk förändring av de skyddsmekanismer som låser in oss och våra flöden och som kan hjälpa oss att släppa taget och läka.
Motstånd mot jord
Jag tänker att yoga och meditation ofta associeras med det befriande flödet nerifrån och upp – befrielseflödet. Vi reser nerifrån och upp och det sägs inte alltid lika mycket om andra riktningen – att jobba med energiflödet uppifrån och ner, ner i jorden – manifesteringsflödet.
Varför reser vi hellre upp än ner?
En orsak kan vara att det ganska missvisande ibland anses vara ”mer” andligt att röra sig uppåt i energisystemet och det gör det kanske mer intressant och spännande att uppmärksamma det uppåtgående flödet. Att betona det uppåtgående flödet och befinna sig lite utanför sig själv och lite ovan jorden kan upplevas ”lättare”, för det är inte alltid skönt att bo i kroppen i det samhälle vi lever i. Varför är det inte alltid skönt att bo i kroppen? I ett ogrundat samhälle, som liksom vi gärna rör sig uppåt och bort med befrielseflödet, utvecklas lätt smärta. Våra kroppar får ont (fysiskt/emotionellt/mentalt) av prestation, av att sitta många timmar framför datorn, av stress, av ständigt hög aktivitetsnivå, av att vi vill framåt, av att vi vill klättra uppåt. Vi ges inte, eller ger oss inte utrymme för vila, återhämtning och att processa det som gör ”ont” för att kunna släppa det. Det paradoxala är att när vi utvecklat smärta (fysisk/emotionell/mental) så fjärmar vi oss ännu mer från manifesteringsflödet nedåt och vår grund. Varför? För att går vi ner i grunden så känner vi kroppen och hur den mår och jämfört med det oändliga flödet som tar sig ut ur de övre chakrana, så känns det väldigt ”ändligt” till och med trångt och obehagligt ibland. Men ATT stanna kvar i kroppen är bland annat det vi behöver för att kunna läka!
Medvetandet behöver bo i hela kroppen
All vår kraft och närvaro förläggs alltså väldigt lätt i de högre chakrana med sin snabba, lätta energi, och där måste den ständigt vaktas eftersom den är bedräglig och ostadig utan grund. Att vara i kontakt med sin grund är att vara hemma hela tiden, att bebo sig själv. Medvetandet behöver vara I kroppen! Medvetandet behöver bo i hela kroppen. När vi bor i vår egen kropp och är i kontakt med vår grund tror jag att vi också ser på vår fysiska omvärld på ett annat sätt. Vi ser och omfamnar jorden, känner ödmjukhet och inte bara rättigheter.
Fortsättning följer...
Mitt sätt att undervisa yoga som ett verktyg för att SLÄPPA TAGET kallar jag idag för HOLIYOGA. HoliYogan riktar sig såklart med kärlek även till den universella energin och solens kraft. Här kan du läsa del 2 på temat Släppa taget!
Lästips
- Läs mer om HoliYoga här, och HoliYoga Hormon här!
- Ett frigörande förlåt, av Linda Åslev
- Hur andas du egentligen? Hitta nyckeln till lugn!
Videotips med HoliYoga
Yogobe Video: f93k Yogobe Video: 7rd8I vårt videobibliotek hittar du samtliga sekvenser med HoliYoga och Holiyoga Hormon. För att kunna se mer än en minut av våra videor behöver du vara inloggad som betalande medlem. Du kan alltid testa tjänsten gratis i sju dagar här.
